2009-07-31

Jag har inte tid

att ge dig en lång,

smärtsam beskrivning

om hur mörkret lägger sig över mina sinnen

Det har lagt sig

och har legat sedan länge

Men låt mig bara säga det här

Att se på dig

och känna

inspiration

och en liten, ofrivillig längtan

var något jag

verkligen inte trodde

var möjligt

Dina känslor

är och förblir

små, obetydliga glaskristaller

för mig

Bara prydnad

och om någon av dem

skulle splittras i ett glitterregn

Vem skulle märka?

Men nej,

jag kan faktiskt inte förneka

att det skulle kännas bra

om dessa

glasklara prydnader

fanns för mig

och endast mig

Så mot mitt bättre omdöme

ger jag mig ut på en våghalsig promenad

än en gång

Längs randen av ditt liv

bredvid vilken

dina sårbara, bräckliga kristaller

står uppradade

och väntar

på nästa sensation

Oddsen säger

att jag kommer tappa kontrollen över oss

men glasen kommer spricka

långt innan de faktiskt

betyder något

för mig

Och jag kan lämna dig

krossad,

eller med övertydliga,

gråtande sprickor

och återgå

till mitt vardagliga liv

där jag som hemsk människa

väntar på att nästa du

ska komma

och visa upp

sina livsviktiga,

hjärtskärande prydnader

Alla

för

mig

att

leka

med

(och den minsta delen av mig

som verkligen behöver bli älskad

men som aldrig kommer ta emot

vaken din eller någon annans kärlek

vilar djupt inom mig

En enda, kall

glaskristall)