Börjar få panik IGEN över vad jag ska göra till hösten. Är äckligt trött på att vara tvungen att bestämma det här, och aldrig veta vad jag vill göra, eller vad jag ens kan göra.

När jag började 7an hade jag panik över att börja på backens, men där hade man inget val - och det slutade ju jävligt bra.

I 8an visste jag att jag var tvungen att gå tillbaka till backens och var övertygad om att jag skulle dö, och det höll sig i ca en månad.

I 9an hade jag igen ingen aning om vad jag skulle göra, och hamnade på hantverks. Underbara hantverks.

Första året på gymnasiet, hamnade på skvadern, där jag inte ville gå, och kämpade mig igenom 1½ termin, även fast jag var borta ca varannan dag. Sedan kollapsade jag.

2a året på gymnasiet gick jag hela sommarlovet och hade ingen aning om vad som skulle hända, och hamnade på västermalm, vilket gick åt helvete första dagen. Till slut hamnade jag på åkersvik, där jag fortfarande går, och är helt jävla slut. Även fast jag knappt har ett schema och lektioner...

Och nu är jag här igen. Sista året på gymnasiet. Förhoppningsvis... Jag blir så jävla förbannad på allt, på mig själv, för att det här aldrig kan ordna sig. Jag fattar inte hur det ska bli bättre heller, vilket ju inte är så konstigt, eftersom man aldrig kan veta vad som ska hända, men... Jag vill inte att det ska fortsätta vara såhär. Jag vill klara av skolan, men jag gör bara inte det. Jag är trött på att vara såhär trött 24/7, jag är trött på 'bubbelkänslan' som Lina kallar det, trött på att varje dag känns lika dan, även om varje dag är olika varandra. Trött på att lyssna på mina föräldrar prata om när Erik ska ta studenten och sedan prata om mig och mitt jävla bup... trött på att undra om bup över huvud taget hjälper mig. Jag klarar inte av att prata om "riktiga" saker på bup, och det ger mig ångest, vilket kanske betyder att jag borde sluta där... Men jag orkar inte vara ensam på den punkten. Jag får panik av bara tanken.

Nån dag kommer kanske provsvaren från blodproven jag tog för snart 2 veckor sen, men jag bryr mig inte så mycket i dem. Det var Lina som ville att jag skulle göra dem, precis som Barbro gjorde för 3 år sedan, och då visade de ingenting, så...

På skärtorsdagen ska jag träffa en bupläkare som eventuellt kommer ge mig en remiss till nånstans, för att göra ett EEG-test (eller vad fan det hette) för frånvaroanfall i hjärnan. Jag hoppas att jag kan få göra det, för jag orkar inte vara såhär mer. Hoppas att det visar på något och att de vet vad de ska göra åt det...

 

Svampen

7 april 2010 21:02

Jag har inte tittat till din blogg på jättelänge! Jag ber om ursäkt för det.

Vill skriva något här åt dig...Något vettigt som kanske på något sätt skulle kunna hjälpa dig men jag vet inte vad jag ska skriva.
Det jag kan göra för dig är att lyssna om du känner att du vill prata om något med mig. Jag vill att du ska veta att du mer än gärna får prata med mig och jag ska göra mitt bästa för att lyssna,vara en bra vän och kanske förstå och hjälpa dig.
Det är orättvist att du som är en sån fin människa ska behöva må så dåligt som du gör,du är en av de bästa och du förtjänar det verkligen inte!

Om det ändå fanns något jag kunde göra...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2009   I ett andetag, får jag inte existera Det är smärtsammare än vanligt Det här misslyckandet är utom denna värld För stort för dina ögon utanför ditt synfält Rutan är krossad, spillrorna regnar Men det är ingenting mot ditt ...

2007   Down, scream And another knife is soaring through the air Aim it at me, aim to kill   Put the hate through my heart Slap the anger in my face And nail the envy in my bones Handing me the fear, forcing me to hate Bringing me...

2009-03-02   Du kommer till henne Med en order om att finnas "Kom tillbaka senare jag vilar just nu och ingenting är viktigt nog att störa denna sömn" Tänk, om du bara vetat det att det var där skon klämde Du gav henne liv, så h...

2009-07-31   Jag har inte tid att ge dig en lång, smärtsam beskrivning om hur mörkret lägger sig över mina sinnen Det har lagt sig och har legat sedan länge   Men låt mig bara säga det här Att se på dig och känna inspiration ...

2009   Petrified, cause I don't know what's coming. Isn't it human to be afraid of the unknown? Without your arms around my waist, without your hands in my hair, on my back, stroking my face, holding me close -- gripping my neck -- God, I can't...